Vackra barn

Jag tar mig friheten att publicera dikten "vackra barn" av Terese Grankulla. Kanske he gar underyttrandefriheten :) Den gav mig gåshud och en stor klump i halsen som växte sig större och gjorde det svårt att svälja och andas.. 

Vi ses vackra barn.
Jag torkar tårarna.
Plockar fram små minnesbilder.
De blev inte många.
Men vackra. 

Först förväntan.
Förväntan att få träffa dig.
Braeden.
Hur stavar man ditt namn?
Nu är det inte länge tills vi träffas.
Alla saker e på plats.
Snart.

Så kom du i min famn.
Blåa ögon. Vackra barn. Ditt hår är så mjukt.
Knubbiga små händer.
Mommo och moffa e glada att se dig.
Grandma och grandpa vill också träffa dig.
Allra, allra gladast e mamma och pappa.

Det gör inget fast du klottar med maten.
Du är ju så söt. Mat är gott.
Vill du bada? Glada skratt. Stoj och skvätt. Vi har roligt.
Det känns som vi redan är vänner.
Torka våta lockarna. Nu sätter vi pyjamasen på.
Godnattkram.
Mamma vill natta dig. Vackert. Jag torkar en tår.
Tack Gud.

Så får vi en fin helg med dig och lillebror.
Vi lär oss att du gillar 'hello' Ibland väldigt mycket.
Vi säger 'no'. Du gråter. Trösta.
Mera gråt.
Vi sjunger. Pappa öppnar bilfönstret
Sen äter vi på restaurang.
Man blir glad av mat.
Och bilnycklar. 

Du träffar tjocka släkten.
Pizza är mums.
Alla vill hålla dig och beundra dig.
Du vill springa och leka.

Snurrlampan är rolig.
Vi ligger på mommos och moffas säng.
Du ber mig sätta igång den.
Vi tittar på den länge, länge.
Dina små armar går runt, runt.

Vi sitter i kyrkan tillsammans.
Jesus loves you.
På dop ska man sitta stilla. Du vill inte.
Du vill gå på kyrkbänken.
Akta dig, så du inte trillar och slår dig.

Dags att säga adjö.
Bara några dagar. Och så mycket kärlek.
Kram.
Med ett stort leende säger du:
'Bye' 

Så ses vi igen. Nu är det här ditt hem.
Många fler minnen.
Mera vardag.
Bad. Mat. Aftonbön. Blöjor. Gonattsång. Glada skratt.
Åså plötsligt:
'Hello'. Gråt. Kram.

På morgonen vaknar jag av din röst.
Ibland är den glad. Ibland ledsen.
Så slår jag upp ögonen och ser ditt leende med de små glesa tänderna.
Fina blå ögon med långa fransar.
Åså ett blygt litet:
'Hi'

Snart ska jag resa.
Kommer vi att ses igen?
Visst finns du här när jag kommer igen?
Vi e kompisar du och jag.
Jag vill inte säga adjö.

Vi leker en sista gång ute i solen. Du och jag.
Varför e solen så glad?
Jag vill inte säga adjö.

Vi kramas.
Ditt stora leende:
'Bye'
Sen står ni på trappan. Du och mamma.
Vi vinkar.

Så hoppas jag.
Att jag någon dag ännu hör din lilla röst:
'Hop,hop'
Dina små knubbiga armar sträcks uppåt.
Jag tar dig i famn.
'Hi'

Jag tycker om dig, lilla vän.
Alla vackra minnen bär jag med mig.
Söta, lilla grabben.

Så ber jag.
Att Gud beskyddar Dig.
Vart Du än går.
Att Jesus får lära Dig att älska Honom.
Och alltid tro på Honom. Barnens vän
Att du alltid vet att Han älskar Dig.
Vad som än händer.
Amen.

Nu torkar jag tårarna.
Nu kan jag le.
Vi ses vackra barn.

Imorse var en alldeles vanlig morgon..Till det yttre. Vi steg upp, åt frukost, vanliga tråkiga flingor. Sen blev det bråttom, som vanligt, på med kläderna så vi kan åka iväg för att hälsa på mamma. Som vilken fredagmorgon som helst. Denna morgon hade vi 10 minuter extra när vi kom till Keene, så vi stannade på en parkeringsplats och bläddrade igenom fotoboken som jag gjort till Braeden. Tittade på minnen från Florida, pulkaåkning och modellera.. Minnen från de senaste 4 månaderna.. Sen åkte vi vidare till mammas lägenhet, sade bye bye, kram och I love you.. see you next week.. Som alltid.. Bara, att nästa vecka kommer han inte hem... han flyttar hem till pappa. Idag. Inga tårar, ingen dramatik, bara en stor klump i halsen och värk i hjärtat. Sen på kvällen läser jag ovanstående dikt skriven av lillasyster och klumpen växer.. Tack kära syster. Kram.