En superstolt kille som äntligen fick öppna helikopterlådan. Kravet var en dag utan våta kalsonger och efter att ha jobbat på det hela veckan klarade han det! Tips åt andra som har barn som inte har tid eller lust att gå på pottan (men som egentligen skulle klara det) ha dom att tvätta sina egna smutsiga kalsonger :) här behövdes det endast ett par gånger innan han snajade att dethär var ju inget kul, mycket enklare att gå på pottan :)

Guds skapade under

Medan Liljah var på sjukhus tillbringade jag så mycket tid som möjligt med henne. Jag önskade att jag kunnat vara där ännu mer men med en 3åring som kräver sitt fick jag nöja mig med vad jag fick. Under dessa dagar önskade jag att dygnet hade 48 timmar istället för 24. När jag var på sjukhuset sakande jag Brody som jag annars hänger ihop med i vått och torrt, medan när jag var hemma kändes som att hjärtat hade stannat på sjukhuset.  Liljah var på en liten avdelning med ca 5 patienter, alla nyfödda bejbisar som krävde extra vård. De var en så ljus och hemtrevlig atmosfär. Barnen fick ofta samma sköterska flera dagar i rad. Det är det enda sjukhuset i NH med en specialvårdsavdelning för nyfödda där föräldrarna kan "bo" med barnet. Det betyder att jag /vi fick vara där så ofta och länge som vi kunde. Jag satt så mycket jag kunde i hennes rum och njöt och sög in allt det nya. Begreppet bebisbubbla fick ny betydelse. Det handlar inte alltid om en nyförlöst mor med graviditetshormoner som är trött efter förlossning och allt vad det innebär. Det handlar om att flytta fokus. Universum har just landat i ditt knä och det är det enda som betyder något just nu. Världsnyhetena har plötsligt väldigt liten betydelse. Om en bomb hade släppts i grannstaden hade jag kanske lyft på ögonbrynet. Babydoften var som en drog. Jag satt i flera dagar i gungstolen med henne i famnen och tittade på henne när hon sov. Hon var så perfekt! Och en gåva från Gud. Hur kunde jag annat än förundras åt Guds skapade underverk?

Nu tänker jag på hur de idag i många hundratals städer över hela USA håller protester mot Planned Parenthood som står för den största delen av aborter i landet. Den senaste tiden har det kommit fram uppgifter och videon om hur de säljer organ från aborterade babyn. Grymt och ondskefullt att helt kallt mörda dessa oskyldiga små. Och än en gång är jag tacksam att Liljahs mamma inte gick den vägen.

forts på föregående inlägg

Jag nämnde hur Brody hade bett om en baby veckan innan och när vi efter all upståndelse körde hem från stranden dagen hon föddes sa Brody: "mamma, vi ska pray". Okej, sa jag och väntade att han skulle ta initiativ. Efter en stunds tystnad hördes: "thank you God... for baby". Strupen snördes samman och jag fick inte fram ett ord. men hjärtat jublade!

På kvällen när jag lagt mig låg jag och tänkte på namn... Aldrig har jagt haft ett namn som jag vetat att mitt barn ska heta. Jo, vänta, när jag var kenske 7 år hade jag en docka med fina rosa kläder och på tröjan stod det tryckt ett "A". Jag kallade henne Ann-Helen  och i mitt tycke var det det allra finaste namn man kunde tänka sig! Jag visste då att det skulle min flicka heta :) Nåja, tycke och smak förändras ju med åren.. Iallafall kom jag att tänka på mina arbetskamrater Lenita i Finland och Corrie här i NH. Båda har en dotter med namnet Lilja. Jag har alltid gillat det namnet. Och nu när jag tänkte på den lilla mörkhåriga tjejen på sjukhus som var utan namn så gilla jag det ännu mer. Sen ville jag ha ett andranamn med en mening. När vi adopterade rody bytte vi hans andranamn från Michael till Viktor. Viktor efter min gambämoffa men samtidigt kändes det väldigt mycket som en seger - victory. Nu kom jagatt tänka på hur det här var av Guds nåd allena. En Guds nåd att babyns mamma inte aborterat barnet eller lämnat det nånstans att dö som man alltför ofta läser om i nyheterna. Och en Guds nåd att just vi sku få ta hand om dethär barnet! Alltså blev det Liljah Grace. Nu visste jag ju inte om vi skulle få äran att namnge henne. Men drömma kan man ju alltid.

Nästa dag blev hon förd vidare till ett större sjukhus pga komplikationer. Jag åkte direkt dit och var där före hon kom. När ambulansmännen körde in henne på båren i hennes rum grät hon högt. Den ene ambulansmannen lugnade henne och sa: "oh Gracie, you are gonna be fine" Jag tror jagstod med munnen öppen ett ögonblick- sen sa han att sköterskorna i Peterborough gav henne smeknamnet Grace. Förunderliga är dina vägar o Gud!

Officiellt heter hon fortfarande Baby girl men alla kallar nog henne Liljah.  Och oändliga är de gånger jag redan fått stava ut namnet åt folk här eftersom det är svensk stavning så hon kommer kanske inte att gilla det sen hon börjar skolan men det är en annan femma.

Om hur ett telefonsamtal kan förändra allt..

Det var en helt vanlig onsdagsförmiddag på stranden. På "vår egen" lilla 2 meter långa strand. Med oss hade vi bästa vännerna Ella  & killarna. Barnen låg i vattnet och vi förberedde smörgåsar ur den medhavda matsäcken. Telefonen ringer.. Jag stönar inombords när jag ser nummern på displayen. "Ska ja ids svara na?" frågar jag Ella. Det är från socialen och varje gång är det med lika stor spänning ( i positiv och negativ bemärkelse) jag tar emot ett sånt samtal. Det är framförallt jobbigt att höra om barn som har det svårt-barn som i den stunden tvingats säga hejdå åt mamma och pappa på obestämd tid- barn som är rädda och ångestfyllda. Sen är det svårt att "tacka nej" till ett fosterbarn om det av olika skäl inte går att vi tar emot dem då. Och så förstås är det svårt att ta emot ett nytt barn- osäkerheten, klarar vi det- klarar Brody det- blir det långvarigt, eller hinner vi bara fästa oss vid barnet före det åker hem igen- är det denna gång frågan om ett barn som blir vårt för alltid... såå många frågor och tankar rusar genom huvudet före du besluter dig att ta emot samtalet..

Men som alla övriga gånger tar jag också denna gång och svarar.. En ny socialarbetare som jag inte träffat på förr berättar att en baby flicka blivit född kl 12 (kl är nu 11 på förmiddagen) ( nu redan tror jag att jag hoppade upp och ner och hyperventilerade) medan Ella såg orolig ut och frågade vad som hänt) och undrar om vi kan tänka oss att ta emot babyn. "Ja, det gör vi absolut" var svaret. "Kanske du vill tala med din man först", undrar socisltanten. "Javisst, kan jag ringa honom men jag vet att vi gör det" :) Jag ringer mannen på jobbt och berättar att vi ska få en baby samma dag. :) Lugnet själv som han ju är tar det hela lite med ro. Resten av dagen går jag som i en dimma. Jag ringer några telefonsamtal för att berätta för våra familjer. Sen väntar jag i flera timmar att socialen ska ringa tillbaka och bekräfta att vi får åka till sjukhuset för att se tjejen. På kvällen kan vi äntligen åka dit och jag är ett enda nervvrak i bilen. "Ta det lugnt, säger mannen, det är ju bara ett litet barn". När vi äntligen får se henne, flyttar hon liksom rakt in i hjärtat.

Ungefär 1 vecka före Liljah föddes hjälpte Brody till att sköta Liam och sen sa han att han oxå vill ha en baby som Espen. Så vi bad att vi sku få en baby nångång.. " Bed och ni skall få.." Matteus 7:7

 Här är vi på sjukhus och hälsa på Liljah dagen före hon kom hem.

Jag insåg ganska snart att dethär inlägget kommer att bli långt så vi tar paus här och fortsätter en annan gånmg då tiden tillåter.