Avsked...

 Vad känner man när man haft ett barn hos sig i 4 månader och det är dags att säga farväl?? Alla ni som haft ett barn, ett som ni fött eller ett som en annan kvinna fött men som ni tagit hand om, älskat, kramat, tröstat, fått gråa hår av....ni vet kanske hur det skulle kännas?? Som om hjärtat skulle slitas ur bröstkorgen på dig och gå i bitar...Som om ni tvekar till att våga älska så starkt igen... 

Braeden ska snart flytta till sin pappa. Han kommer snart hem därifrån, imorgon ska vi njuta till fullo, inga måsten, på kvällen ska vi ha en goodbye middag vid "fammo och faffas" med kusiner, faster och farbröder, onsdag ska han igen tillbringa med sin mamma och pappa, sen på torsdag blir det sista hela dagen som han bor med oss, sista dagen han är vårt fosterbarn, sista dagen jag får torka hans tårar, krama och natta men inte sista dagen jag får älska... Jag kommer aldrig att sluta älska denna underbara unge! 

Som förälder tror man att man är den bästa för dethär barnet, men nu tror jag att det allra bästa för Braeden är att han får bo på ett och samma ställe utan att behöva flytta fram och tillbaka mellan 2 familjer. Han behöver stabilitet, trygghet och lugn. Just nu mår Braeden mycket illa över denhär situationen. Dagarna består av gråt, utbrott och ilska.. Han har blivit uppryckt från vardagen med mamma, flyttats från ett fosterhem till ett annat, Lyckligtvis har han haft lillebror med som en ljusglimt i tillvaron. Sen kommer en pappa in i bilden. En pappa han aldrig känt eller vetat av. Nu ska han bli en medlem i pappas familj, med en ny upplaga fammo, faffa och mommo, moffa. Pappas flickvän är hon en ny mamma??? Och mitt i det hela blir han bortryckt från älskade lillebror.. Den senaste månaden har han tillbringat halva veckorna med pappa och halva hos oss. Vilken vuxen skulle klara av att flytta varje vecka mellan främmande mänskior? Samtidigt som ni får se mycket lite av nån som ni älskar högt, må det vara ett syskon, förälder eller maka/ make... Nu önskar jag bara att Braeden ska få lite lugn i tillvaron.. Han kommer att vara saknad här men jag ber att Gud skulle sända hans skyddsänglar med honom och att han skulle påminna Braeden om barnavännen Jesus under hela hans uppväxt. Jag kom att tänka på följande bibelställe där Kung Salomon dömer mellan 2 kvinnor..

1 Kungaboken 3:16-28

Svenska 1917 (SV1917)

¹⁶ Vid den tiden kommo två skökor till konungen och trädde fram inför honom.
¹⁷ Och den ena kvinnan sade: »Hör mig, herre. Jag och denna kvinna bo i samma hus. Och jag födde barn där i huset hos henne.
¹⁸ Sedan, på tredje dagen efter det jag hade fött mitt barn, födde ock denna kvinna ett barn. Och vi voro tillsammans, utan att någon främmande var hos oss i huset; allenast vi båda voro i huset.
¹⁹ Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihjäl honom.
²⁰ Då stod hon upp om natten och tog min son från min sida, under det att din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn, men sin döde son lade hon i min famn.
²¹ När jag då om morgonen reste mig upp för att giva min son di, fick jag se att han var död. Men när jag såg nogare på honom om morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade fött.»
²² Då sade den andra kvinnan: »Det är icke så. Min son är den som lever, och din son är den som är död.» Men den första svarade: »Det är icke så. Din son är den som är död, och min son är den som lever.» Så tvistade de inför konungen.
²³ Då sade konungen: »Den ena säger: 'Denne, den som lever, är min son, och din son är den som är död.' Och den andra säger: 'Det är icke så. Din son är den som är död, och min son är den som lever.'»
²⁴ Därefter sade konungen: »Tagen hit ett svärd.» Och när man hade burit svärdet fram till konungen,
²⁵ sade konungen: »Huggen det levande barnet i två delar, och given den ena hälften åt den ena och den andra hälften åt den andra.»
²⁶ Men då sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hjärta upprördes av kärlek till sonen -- hon sade: »Hör mig, herre; given henne det levande barnet; döden det icke.» Men den andra sade: »Må det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu.»
²⁷ Då tog konungen till orda och sade: »Given henne det levande barnet; döden det icke. Hon är dess moder.»
²⁸ När nu hela Israel fick höra talas om den dom som konungen hade fällt, häpnade de över konungen, ty de sågo att Guds vishet var i honom till att skipa rätt.