Rutiner i vardagen

4 dagar innan Lillasyster föddes skötte jag Calvins kusinbarn en kväll. Lilla Maverick var då bara 2 månader och en riktig sötnöt. När jag gick och bar på honom (och njöt av bejbidoften) tänkte jag för mig själv "fast vi skulle adoptera 10 barn till så kan det hända att vi aldrig har en 2 månaders baby". Imorgon är det 2 månader sen jag tänkte den tanken! och samtidigt har vi en snart 2 månaders baby i huset. Vilken underbar Gud vi tjänar! Lillan växer och mår bra. Hon sover ännu otroligt bra på nätterna och är oftast vaken endast 1gång för att äta halvsovande. Dagtid tar hon ofta små tupplurar och vill gärna vara med där det händer. Inte för att det händer så mycket här. Idag har vi läst ca 1 miljon böcker. Vissa av dem flera gånger. Jag har en dunderförkylning på gång sen i lördags och orkar inte så värst mycket utöver det nödvändiga. Som att veckohandla- ett nödvändigt ont. Idag kom vi oss iaf iväg och det började bra med storebror på ett strålande humör. Han skuttated fram nära butikskärran och fick många roade blickar. Efter en stund svängde det till rethumör och han grabbade tag i en burk med chokladmandlar och smet iväg runt hörnet. Sen blefv det värreefter det. Efter en kort stund fick de övriga kunderna bevittna en jakt genom supermarket. Lillan lämnade i butikskärran medan mor försökte fånga in rymlingen. Ingen lätt match men jag vann. Resten av shopppingturen satt han fastspänd i butikskärran och grät och ville ner. hohho. Sen gäller det ju för mor att se kolugn ut som att det inte berör henne det minsta. När vi lastat ur maten i bilen och fört bort butikskärran övade vi på att gå lugnt och sansat bredvid mamma... Nåja, man är ju inte 3 år för intet.