För att göra något här i livet som är värt att göras får vi inte tveka, darra eller tänka på det kalla och farliga utan bara kasta oss huvudstupa i så got vi kan.    -Sidney Smith


Det gäller mycket här i livet. Många val vi gör gör vi utan att veta hur det riktigt kommer att bli, om vi kommer att lyckas... Speciellt som fosterförälder är det så.. INGEN vet hur länge de kommer att få behålla sina barn. De är alla till låns. Men som fosterförälder är ju risken extra stor kan man säga att man kommer att förlora dem efter en kort tid. Vi har under 2,5 år haft 5 barn boende med oss. 3 av dom har åkt vidare till en plats som dom nu kallar hemma. Vår minsting vet vi ju inte ännu hur det blir med, men vi vilar tryggt förvissade om att GUD vet!  När Brody ännu var fosterbarn  visade hans farfar önskan om att adoptera och hade oxå påbörjat en s.k. hemundersökning. Vi hade då haft Brody här ca 1 år och han var en riktig mammas pojke. Han hängde mig i byxbenen och vrålade om han märkte att jag var på väg nånstans. Att tänka tanken att nån skulle ta honom till andra sidan världsdelen fick mitt hjärta att brista. Ändå visste jag att det var fullt möjligt att nåt sånt kunde hända. Till slut blev det nästan det enda jag kunde tänka på. Tills jag en dag helt enkelt lämnade över det till Gud. Han som styr våra liv med sin starka, trofasta hand. Åt honom lämnade jag mitt barns framtid. Jag visste att han älskade vår son mycket mer än vi nånsin kan älska honom och bad att Han skulle bereda våra hjärtan och speciellt Brodys hjärta på vad som skulle ske. Nu kunde jag njuta igen av min lilla solstråle! Nu när jag inte behövde oroa mig för hans framtid.

Nu är vi igen i samma situation. Mycket är ovisst. Ibland kommer tanken smygande.. Tänk om dom tar henne ifrån oss!. Men då får jag igen lämna allt i Guds hand.

 Jag vet väl vilka tankar jag har för eder, säger HERREN, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en framtid och ett hopp.            Jer. 29:11