måndag 28 september 2015
Det händer vid bygget fast vi inte uppdaterat här. Nu är källartaket/ golvet till första våningen lagt och syllarna till första våningens innerväggar är på plats. Dessutom är källartrappan delvis klar. denna vecka skall vi fixa golvvärme-rören och lördag (om vädret tillåter) gjuts betong-golvet. Det hoppas vi på så att nästa vecka kan vi se mera ytterväggar resas upp! Bilder kommer då vi har tid :)
lördag 19 september 2015
Dagens projekt.
He böri ta sej... innerväggarna i källaren kommer upp. |
och sen I-balkarna till källartak/golv till första våningen. |
Linnea, tyvärr har förra sommarens projekt blivit påkörd av grävmaskin :( |
Pannrum |
Nu börjar det snart ta form
Torsdagmorgon kom huspaketet och det var en fröjd för ögat för både stora som små :) Idag börjar det sen ta form under första arbetslägret.
måndag 14 september 2015
Söndagseftermiddag
Vi tackar Gud för söndagar. En vilodag då vi får lyssna till Hans ord -mat för själen- och umgås med vänner, som igår under kyrklunchen. alltid lika roligt och behövligt. Men nu just uppskattar jag extra mycket vår egen familjetid . När byggandet drar ut på tiden och storebror mer än allt annat önskar lite pappatid njuter jag av att se dem tillsammans. Igår var vädret lite ruggigt. Så vi drog iväg till en lekpark på eftermiddagen och sprang bort lite energi.
Lördag var en heldag vid bygget. Storebror för spikpistolen åt pappa.
Dags för syllarna. om det nu heter så..
Balansträning. De sku ha mycket roligare om jag inte var med och ropade att de ska va fösiktiga och de ska inte gå så högt och inte så fort etc etc..
Jag vet inte vem som hade roligast?
Lördag var en heldag vid bygget. Storebror för spikpistolen åt pappa.
Dags för syllarna. om det nu heter så..
Balansträning. De sku ha mycket roligare om jag inte var med och ropade att de ska va fösiktiga och de ska inte gå så högt och inte så fort etc etc..
Jag vet inte vem som hade roligast?
torsdag 10 september 2015
Rutiner i vardagen
4 dagar innan Lillasyster föddes skötte jag Calvins kusinbarn en kväll. Lilla Maverick var då bara 2 månader och en riktig sötnöt. När jag gick och bar på honom (och njöt av bejbidoften) tänkte jag för mig själv "fast vi skulle adoptera 10 barn till så kan det hända att vi aldrig har en 2 månaders baby". Imorgon är det 2 månader sen jag tänkte den tanken! och samtidigt har vi en snart 2 månaders baby i huset. Vilken underbar Gud vi tjänar! Lillan växer och mår bra. Hon sover ännu otroligt bra på nätterna och är oftast vaken endast 1gång för att äta halvsovande. Dagtid tar hon ofta små tupplurar och vill gärna vara med där det händer. Inte för att det händer så mycket här. Idag har vi läst ca 1 miljon böcker. Vissa av dem flera gånger. Jag har en dunderförkylning på gång sen i lördags och orkar inte så värst mycket utöver det nödvändiga. Som att veckohandla- ett nödvändigt ont. Idag kom vi oss iaf iväg och det började bra med storebror på ett strålande humör. Han skuttated fram nära butikskärran och fick många roade blickar. Efter en stund svängde det till rethumör och han grabbade tag i en burk med chokladmandlar och smet iväg runt hörnet. Sen blefv det värreefter det. Efter en kort stund fick de övriga kunderna bevittna en jakt genom supermarket. Lillan lämnade i butikskärran medan mor försökte fånga in rymlingen. Ingen lätt match men jag vann. Resten av shopppingturen satt han fastspänd i butikskärran och grät och ville ner. hohho. Sen gäller det ju för mor att se kolugn ut som att det inte berör henne det minsta. När vi lastat ur maten i bilen och fört bort butikskärran övade vi på att gå lugnt och sansat bredvid mamma... Nåja, man är ju inte 3 år för intet.
tisdag 8 september 2015
Lite höstpyssel i 34 graders sommarvärme
Idag var vi strandade på hemmaplan pga att lillkillen lämnat på lamporna i bilen över natten så batteriet var utan ström. Istället for vi ut på en kort tur för att samla kottar och ekollon. |
Härligt varmt var det. Endast 34 grader i skuggan.. |
En baby njuter i emmaljungan medan grabben trampar på. |
Väl hemma drog vi fram penslar och målarfärg. |
En fin samling fick vi till.. |
fredag 4 september 2015
Det är jobbigt att vara 3 år och tro att man inte behöver ta nån tupplur. Andra dagen i rad han somnar på fläcken på tok för sent på dagen. Men på samma gång är man ju så otroliugt söt! Att han just fått höra idag av kompisarnas grannpojkar att han är en "fat-head" gör att t o m mamma blir ledsen. :( Han visste inte vad det betydde men nog att det inte var nån komplimang precis då han kom insnyftande och sa att dom kalla mig "fat-head". Det börjas nu..
För att göra något här i livet som är värt att göras får vi inte tveka, darra eller tänka på det kalla och farliga utan bara kasta oss huvudstupa i så got vi kan. -Sidney Smith
Det gäller mycket här i livet. Många val vi gör gör vi utan att veta hur det riktigt kommer att bli, om vi kommer att lyckas... Speciellt som fosterförälder är det så.. INGEN vet hur länge de kommer att få behålla sina barn. De är alla till låns. Men som fosterförälder är ju risken extra stor kan man säga att man kommer att förlora dem efter en kort tid. Vi har under 2,5 år haft 5 barn boende med oss. 3 av dom har åkt vidare till en plats som dom nu kallar hemma. Vår minsting vet vi ju inte ännu hur det blir med, men vi vilar tryggt förvissade om att GUD vet! När Brody ännu var fosterbarn visade hans farfar önskan om att adoptera och hade oxå påbörjat en s.k. hemundersökning. Vi hade då haft Brody här ca 1 år och han var en riktig mammas pojke. Han hängde mig i byxbenen och vrålade om han märkte att jag var på väg nånstans. Att tänka tanken att nån skulle ta honom till andra sidan världsdelen fick mitt hjärta att brista. Ändå visste jag att det var fullt möjligt att nåt sånt kunde hända. Till slut blev det nästan det enda jag kunde tänka på. Tills jag en dag helt enkelt lämnade över det till Gud. Han som styr våra liv med sin starka, trofasta hand. Åt honom lämnade jag mitt barns framtid. Jag visste att han älskade vår son mycket mer än vi nånsin kan älska honom och bad att Han skulle bereda våra hjärtan och speciellt Brodys hjärta på vad som skulle ske. Nu kunde jag njuta igen av min lilla solstråle! Nu när jag inte behövde oroa mig för hans framtid.
Nu är vi igen i samma situation. Mycket är ovisst. Ibland kommer tanken smygande.. Tänk om dom tar henne ifrån oss!. Men då får jag igen lämna allt i Guds hand.
Jag vet väl vilka tankar jag har för eder, säger HERREN, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en framtid och ett hopp. Jer. 29:11
Det gäller mycket här i livet. Många val vi gör gör vi utan att veta hur det riktigt kommer att bli, om vi kommer att lyckas... Speciellt som fosterförälder är det så.. INGEN vet hur länge de kommer att få behålla sina barn. De är alla till låns. Men som fosterförälder är ju risken extra stor kan man säga att man kommer att förlora dem efter en kort tid. Vi har under 2,5 år haft 5 barn boende med oss. 3 av dom har åkt vidare till en plats som dom nu kallar hemma. Vår minsting vet vi ju inte ännu hur det blir med, men vi vilar tryggt förvissade om att GUD vet! När Brody ännu var fosterbarn visade hans farfar önskan om att adoptera och hade oxå påbörjat en s.k. hemundersökning. Vi hade då haft Brody här ca 1 år och han var en riktig mammas pojke. Han hängde mig i byxbenen och vrålade om han märkte att jag var på väg nånstans. Att tänka tanken att nån skulle ta honom till andra sidan världsdelen fick mitt hjärta att brista. Ändå visste jag att det var fullt möjligt att nåt sånt kunde hända. Till slut blev det nästan det enda jag kunde tänka på. Tills jag en dag helt enkelt lämnade över det till Gud. Han som styr våra liv med sin starka, trofasta hand. Åt honom lämnade jag mitt barns framtid. Jag visste att han älskade vår son mycket mer än vi nånsin kan älska honom och bad att Han skulle bereda våra hjärtan och speciellt Brodys hjärta på vad som skulle ske. Nu kunde jag njuta igen av min lilla solstråle! Nu när jag inte behövde oroa mig för hans framtid.
Nu är vi igen i samma situation. Mycket är ovisst. Ibland kommer tanken smygande.. Tänk om dom tar henne ifrån oss!. Men då får jag igen lämna allt i Guds hand.
Jag vet väl vilka tankar jag har för eder, säger HERREN, nämligen fridens tankar och icke ofärdens, till att giva eder en framtid och ett hopp. Jer. 29:11
onsdag 2 september 2015
om att prioritera
Uttrycket om att dammråttorna i hörnet tyder på att någon gjort något roligare kan jag tycka är bra men när dammråttorna tyder på att någon spenderar för mycket tid på facebook behöver något ändras på. alltså ska jag nu försöka ta paus därifrån.. Jag vet inte om dammråttorna kommer att försvinna med dethär men kanske mina barn får lite mera mamma-tid. Eventuellt kommer jag ännu att uppdatera här.. annars träffas vi på skype :) ha det bra! ännu svettas vi här i 32 grader. kanske det blur ett dopp i sjön snart..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)