För bara några minuter sen låg jag intill Brody då han somnade för natten och kom att tänka på hur mäktigt Gud har ordnat. Alla böner som vi bett för honom innan han blev vår. Dom blev besvarade på ett sätt som vi inte riktigt vågade tro. De flesta dagr tänker vi nte ens på det. Vardagen har ju inte ändrat så värst mycket. Besöken med hans biologiska mamma är mycket mera sällsynt. Hon får nu se honom 2 gånger/år. Jul och födelsedag. Snart blir det födelsedag och igen dags för ett besök. Ett besök som jag tom ser fram emot och hoppas och ber att hon förverkligar. För Brodys skull och för hennes. Hon är ingen ond människa. Bara en jätteung tjej som inte haft en stadig grund att stå på då hon blev gravid och mamma när hon själv var bara ett barn. Hon fick inte det stöd och den kärlek hon så otroligt mycket behövde just då. Och nu. Brody minns henne väl. Inte från den tid han bodde tillsammans med henne, men från alla otaliga besök de haft. Han har glada, positiva minnen från henne. Han är stolt att säga att han en gång var en baby i mamma Krissy's mage. Många är de gånger då vi bett aftonbön och han spontant säger att vi ska be för Krissy. Och vi ber. Att vi skulle kunna vara ett ljus för henne. Att hon ska få må bra och vara trygg, men framförallt att hon ska få känna Guds kärlek.

 Men vi veta att för dem som älska Gud samverkar allt till det bästa, för dem som äro kallade efter hans rådslut. 

                                  Romarbrevet 8:28