om att kunna läsa mellan raderna

Efter en 3,5 veckors semester i hemlandet och en över 20 timmars lång resa med flera transportmedel än jag åkt tidigare i en dag (bil, tåg, buss, flyg x 2, buss igen, tunnelbana och pick-up var det en sån otroligt skön känsla att komma hem. Där på trappan till vårt hem fanns ett paket adresserat till Lilla b. Den härliga hemgjorda filten i glada färger som nu fått plats i hans säng kom ända från Alaska från farfar T och sambo F. Det måste vi skriva och tacka för, tänkte jag, men innan jag hunnit slå slag i saken kom ett brev på posten från samma avsändare. Inuti fanns ett julkort och en check. "Merry Christmas and a Happy New Year!" samt ett handskrivet "we hope all your wishes come true in the coming year :) " Jag nämnde åt maken att tror du de vet vad vår högsta önskan för detta år är? Nämligen att få adoptera vår son. De som läst här tidigare vet att faffa är intresserad av att adoptera och att han har förtur eftersom han är släkt.

Dagarna gick och aldrig fick vi  ivägskickat något tack, så igårkväll ringde vi istället upp dom. Lilla b var så "pratsam" vilket säkert gladde faffa. De "pratade" om Finland och tomtar.  Jag tackade för filten och checken. Han var glad att det kommit fram och sa att "jag hoppas att ni förstod meddelandet! " "Vilket meddelande?", sa jag fast jag nog visste. "Meddelandet på kortet"? "Javisst" sa han, "läs det på nytt". Någon vidare förklaring gav han inte... Och inte frågade jag mera.. men hoppas och tror...