Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många. Om foten ville säga: »Jag är icke hand, därför hör jag icke till kroppen», så skulle den icke dess mindre höra till kroppen. Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen. Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den hel och hållen vore öra, var funnes då lukten?
Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på det sätt som han har velat. Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva kroppen? Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock är en enda.
Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.»
Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som mest nödvändiga. Och
de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma, dem bekläda
vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas för, dem skyla vi
med så mycket större blygsamhet, under
det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud sammanfogade
kroppen av olika delar och därvid lät den ringare delen få en så mycket
större heder, så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen, utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra. Om nu en lem lider, så lida alla de andra lemmarna med den; om åter en lem äras, så glädja sig alla de andra lemmarna med den. Men nu ären I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin mån. 1 Kor. 12
2000 år gamla ord som gäller ännu idag! Vi kan nog var och en ta till oss av dehär orden och verkligen ta hand om varandra mer! Tänk om världen ännu idag skulle kunna se på oss och säga "Se hur de kristna älskar varandra...
AMEN!! TACK för det inlägget! <3
SvaraRaderaSå sant!!!
SvaraRaderaDyrbara ord som vi behöver påminnas om./Sara
SvaraRadera