Tack för alla värmande kommentarer! Vi är så otroligt rikt välsignade att ha allt stöd och uppmuntran från familj och vänner! För några år sedan (kanske det börjar bli 4 år snart) skrev jag ett blogginlägg om en resa som vi skulle åka på. Om vårt steg in på fosterförälderbanan i rikting mot adoption. Nu börjar vi snart se målet! Men som ett uttryck säger: " det är vägen som är målet" så gäller det också oss. Vi har hela tiden haft ögonen på adoption men under tiden, under vägen mot adoption, har vi fått ha lilla b med oss. Han har nu varit med oss i snart 2 år. Ca 700 dagar har vi fått krama honom, trösta och glädjas åt hans härliga skratt! Han har varit en ständig källa till mening i vårt liv. Jag GLÖMMER ALDRIG dagen då jag öppnade bakdörren till bilen som stod parkerad på vår infart och lyfte upp vår lilla (då 6,5 mån) son i famnen. Han var iklädd en röd fleece pyjamas ( de hade haft pyjamas-dag på dagis) och han var avslappnad som en gosig nallebjörn. Jag bar in honom och ville aldrig släppa taget. Hans storebror kom också in, han hade stora härliga lockar, pigga ögon och var inte alls blyg. Genast tog de steget in i mitt hjärta och där har de fått en egen plats. Storebror var här i 4 månader, men redan efter ett par månader förbereddes vi på hans flytt. Vi är tacksamma att vi fortfarande får vara en del i hans liv! Nu vågar vi verkligen tro att lilla b ska stanna!! Många är de böner som gått upp att Gud skulle förbereda våra hjärtan för vad som skulle ske. Att om det är Hans vilja att vi bara ska ha honom en liten tid att vi skulle klara det, men att framförallt lilla b skulle klara det. Speciellt när vi såg hur fäst vi alla var vid varandra. Gud hörde alla våra böner!! Må Han allena få ära och tack i evigheternas evighet! Snart, snart kan vi visa första bilden på lilla b (som också ska få ett nytt andranamn vid adoption) här på bloggen!

Det är nu över en månad sen jag skrev här sist så det börjar väl bli dags för ett litet dagboksinlägg igen.  Vad ska jag då skriva om? "Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen" står det skrivet så vi låter hjärtat tala...

Jag sitter nu här i tystnaden och väntar på maken medan lilla B sover. Maken kommer hem på lunch för ovanlighetens skull och egentligen hade jag tänkt hålla lilla B vaken men han somnade nästan i sin lunchtallrik så nu tar han nog en välbehövlig tupplur. Anledningen till att maken kommer hem mitt arbetsdagen är att vi väntar besök av vår adoptionsarbetare. Hon ska komma hem för att uppdatera vår "homestudy" och fylla i alla papper som ska vara klara före vi kan adoptera vårt charmtroll. Igår hade hans biologiska mamma hennes "surrender hearing" då hon avskrev sig rätten till sin son. Så nu är lilla b lagligt fri för adoption. Nu måste det gå 30 dagar tills vi kan adoptera. Vilken julklapp det skulle bli!! För snart 2 år sen kom han till oss som en dyrbar julgåva och nu ska han äntligen bli vår på riktigt!! Vår Gud han har mäktiga planer! Mycket större än våra! För ett par veckor sen lyssnade jag till vår bröllops-CD där P. Svenfelt predikade. Han sade ungefär såhär: " För en tid sedan så visste ni inte att den andra existerade på andra sidan jorden. Men Gud visste! Och Han hade planerat det så att ni 2 skulle träffas!" Nu känns det på samma sätt med oss och lilla b. för 2 år sedan visste vi inte att han existerade och han visste inte om oss. Men Gud visste! Och Han hade planerat det så att vi skulle bli en familj!

Så nu har adoptionsarbetaren kommit och gått. vi skrev under en massa papper, fick en massa frågor att svara på och en bunt med papper som har all information socialen har om lilla b och hans biologiska föräldrar. Det ska bli intressant att läsa! Men framförallt ska det bli bra att ha tillhands sen när han blir äldre och börjar ställa frågor! Jag har idag mycket mer på hjärtat men kaffet och pappersbunten kallar så jag ska slita mig från datorn en stund. Vi återkommer!