Den senaste tiden har vi fått många sorgebud. För ett par veckor sen var det Calvins 5-åriga småkusin Skyler från Minnesota som tragiskt omkom i en olycka. I den bästa åldern när livet ligger framför en och bekymren är små.. Men himlen blev en ängel rikare den dagen. Nu har Calvins mommo flyttat på livets sena höst. Ändå är saknaden stor och tomrummet känns så ledsamt efter henne. Aldrig mer ska hon krokryggig komma med ett stort leende på läpparna för att ge oss en kram i kyrkan. Hon hade en speciell plats i sitt varma hjärta för Lilla b och Stora B. Alltid ville hon krama dom och hennes gamlamommos kärlek räckte oxå åt dem. Hon ville så gärna komma på Stora B's 3årskalas för en månad sen så där fick vi umgås med henne. Annars blev det alltför sällan vi besökte dem. :( Tänk att det ska vara så svårt att komma ihåg hur skört livet är och hur kort stund vi kanske har tillsammans. Kära, ta vara på tiden, den är kort!
Ikväll kommer Calvins brors familj hit från SC. Det ska bli roligt att umgås med dem igen även om orsaken till deras resa är sorglig. Imorgon kväll ska vi samlas hela släkten vid Calvins morbrors. Sen söndagkväll blir det "calling hours" och måndag förmiddag kl 11 hålls begravningen. Jag ber speciellt om förböner för Calvins moffa Leo, 92 år gammal, som har Alzheimers sjukdom och ska försöka leva vidare utan sin älskade hustru som vårdat och tagit hand om honom så kärleksfullt. Nu ska han först tvingas genomlida en begravning med en massa människor. Han har på senaste tiden mer och mer dragit sig undan stora folkmassor. Han blir helt enkelt för trött och klarar inte av det. Be att folk förstår och att inte alla tränger sig på honom. Det är säkert tillräckligt svårt för honom att fatta att hans Ellen e borta.
❤️
SvaraRadera