Gott Nytt År!!

Brodys dop

På söndag blir det dop i kyrkan. Barnet är redan 2 ½ år så vi får se hur det går. He räcker int me att ta me na tutt åt gossen nu. Kanske vi får lura med godis för att hålla honom tyst och inte springa bort eller klättra över altarringen... jaja, faddrarna får fundera ut något knep. Lite har vi förvarnat om att Gary ska lägga vatten på han s huvud. "Ingen tvål" kom svaret. Nej, ingen tvål. För den som är intresserad så kan man lyssna på dopet (och resten av gudstjänsten) på länken nedan. http://www.alcnewipswich.org/broadcast.html  Det börjar 17:30 på söndag finsk tid. Efter sång och bön kommer dopet. Bilder laddar vi upp sen.

Calvins faffa har nu fått flytta till ett bättre land. Ett land där solen aldrig går ner och inga sorger finns. Vi ber om krafter för fammo i de dagar som kommer..

Vandringsmännen trötta...

Vi har idag varit och hälsat på Calvins faffa på åldringshemmet.. Han har under de senaste dagarna fått en UVI, slutat äta, varit på dropp 1 dygn som sedan oxå togs bort efterom njurarnas funktion avtagit. Nu ligger han bara, enligt mig verkade han inte veta av mycket idag men kanske han ännu kan höra lite. Vätska hade börjat samlas på lungorna, han hade hosta och tyngre att andas.. Verkar inte ha några plågor..  Nu önskar vi att vår kära faffa skulle få vila och att fammo skulle få tröst av den Himmelske Fadern och kraft att orka vidare en tid.

Idag har jag redan varit till postlådan 4 ggr!! Och den blinkar lika tomt åt mig varje gång!  Jag väntar på något roligt och tålamodet tryter.. Nåja, då får alla andra vänta oxå..på sina julkort. Ni kommer nog inte att få dem innan jul i år. Men kanske innan nyår, bara postbilen dyker upp snarast.

mössor på rad

Sitter här i tystnaden och experimenterar med olika virkstilar på mössor. Nu blir det en ny till Brody att ha som "betämösso". Mommo Ellens garn tar int slut alltför fort så det känns extra roligt med en ny mössa när den var gratis :) Dessutom går det fort när man virkar och garnet är grovt. På en eftermiddag har man en ny mössa. Men då får man ju inget annat gjort heller. Men va gö he na, tå solen lyser, kaffet är varmt och lillkillen sover. Jag njuter av dehär soliga NH- vinterdagarna. En sak som jag inte saknar från Finland är mörkret!

söker flygbiljetter och drömmer om varma soliga dagar i Larsmo! Tänk att vi får flyga över Atlanten med Brody utan att behöva fråga om lov av diverse personer, ha domstolsbeslut och en massa papper som bekräftar att vi får ta honom ut ur landet . (som senaste gången vi reste, vi hade en hel hög med papper att visa i säkerhetsgranskningen och incheckningen och inte en enda mänska frågade varför vi reser med ett barn med ett annat efternamn än vårt. Inte en enda gång fick jag dra fram pappersbunten och bevisa att t o m domaren tyckte att det var bäst att pojken får resa med oss)  Nåja, nästa gång får vi resa utan lov och får stanna hur länge vi vill!! Pappan kan säkert inte stanna mycket längre än 2 veckor eftersom vi kommer att vara mitt uppe i byggandet men vi är glad om han åtminstone kommer och eskorterar oss dit :) Jag har inte sett en Finsk Julidag sen 2010 och det sku jag så jättegärna vilja under 2015! Och Brody behöver ju få sitta i en riktig båt på Bottenviken. Nu får vi fixa nytt pass till honom så han kan komma med. Annars kanske någon frågar varför vi reser med ett barn som har ett annat efternamn än oss (i hans gamla pass) och då har jag minnsann inte något domstolsbeslut-papper att visa upp.

HAN E VÅÅR!!!

och vi e hans!! Tack gode Gud!! En bättre och dyrbarare julgåva har vi här på jorden bara fått en gång tidigare. Det var ju när vår Frälsare föddes. Nu, 2000 år senare har vi fått vår älskade son Brody Viktor Reini! Viktor efter hans gambägambämoffa Viktor Östman. Samtidigt känns dethär som en seger ."Victory". Jag önskar att jag hade bilder att dela med mig av från den stora dagen men tyvärr får vi vänta på dem tills vi får dem från fotografen. Tills vidare får ni njuta av hans stora smile från gamla foton..
 De 2 första bilderna var tagna för vi ens hade sett Brody och långt innan vi visste av honom. Men Gud visste, och hade en plan att förverkliga!

 Här med gambämommo och gambä moffa Ellen och Leo.

 En kär leksak måste man hålla fast i sömnen så ingen smyger in och tar den ifrån en :)

Vi närmar oss slutet på resan

Igår på morgonen ringde lilla b's socialarbetare och frågade om det skulle passa för oss att ha adoptionen nästa tisdag kl 9:30. "Va", sa jag!! "Nästa tisdag?" "Ja, det är väl en bra sak?" sa hon. "Javisst, naturligtvis, men" stammade jag fram. Jag var chockad och vågade kanppt tro det! Äntligen efter 2 års föräldraskap skall vi på riktigt bli lilla b's föräldrar. Visst, vi har älskat och bytt blöjor, kramat och sett till att han har mat och kläder. Men vi har inte haft rätt att ta något beslut vad gäller honom. Alltid har vi fått följa order och rekommendationer. Nu får vi äntligen andas ut och bara njuta :) Så tisdag halv 10 samlas vi i rättssalen, festklädda med ballonger och fotograf!!  Sen på kvällen fortsätter festen hemma hos oss med vänner och bekanta. För dem av våra vänner och familj som inte kan delta i festlgheterna lovar vi att uppdatera med bilder här på bloggen! Och äntligen får ni se lilla b som på tisdag också får ett nytt namn.

Tack för alla värmande kommentarer! Vi är så otroligt rikt välsignade att ha allt stöd och uppmuntran från familj och vänner! För några år sedan (kanske det börjar bli 4 år snart) skrev jag ett blogginlägg om en resa som vi skulle åka på. Om vårt steg in på fosterförälderbanan i rikting mot adoption. Nu börjar vi snart se målet! Men som ett uttryck säger: " det är vägen som är målet" så gäller det också oss. Vi har hela tiden haft ögonen på adoption men under tiden, under vägen mot adoption, har vi fått ha lilla b med oss. Han har nu varit med oss i snart 2 år. Ca 700 dagar har vi fått krama honom, trösta och glädjas åt hans härliga skratt! Han har varit en ständig källa till mening i vårt liv. Jag GLÖMMER ALDRIG dagen då jag öppnade bakdörren till bilen som stod parkerad på vår infart och lyfte upp vår lilla (då 6,5 mån) son i famnen. Han var iklädd en röd fleece pyjamas ( de hade haft pyjamas-dag på dagis) och han var avslappnad som en gosig nallebjörn. Jag bar in honom och ville aldrig släppa taget. Hans storebror kom också in, han hade stora härliga lockar, pigga ögon och var inte alls blyg. Genast tog de steget in i mitt hjärta och där har de fått en egen plats. Storebror var här i 4 månader, men redan efter ett par månader förbereddes vi på hans flytt. Vi är tacksamma att vi fortfarande får vara en del i hans liv! Nu vågar vi verkligen tro att lilla b ska stanna!! Många är de böner som gått upp att Gud skulle förbereda våra hjärtan för vad som skulle ske. Att om det är Hans vilja att vi bara ska ha honom en liten tid att vi skulle klara det, men att framförallt lilla b skulle klara det. Speciellt när vi såg hur fäst vi alla var vid varandra. Gud hörde alla våra böner!! Må Han allena få ära och tack i evigheternas evighet! Snart, snart kan vi visa första bilden på lilla b (som också ska få ett nytt andranamn vid adoption) här på bloggen!

Det är nu över en månad sen jag skrev här sist så det börjar väl bli dags för ett litet dagboksinlägg igen.  Vad ska jag då skriva om? "Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen" står det skrivet så vi låter hjärtat tala...

Jag sitter nu här i tystnaden och väntar på maken medan lilla B sover. Maken kommer hem på lunch för ovanlighetens skull och egentligen hade jag tänkt hålla lilla B vaken men han somnade nästan i sin lunchtallrik så nu tar han nog en välbehövlig tupplur. Anledningen till att maken kommer hem mitt arbetsdagen är att vi väntar besök av vår adoptionsarbetare. Hon ska komma hem för att uppdatera vår "homestudy" och fylla i alla papper som ska vara klara före vi kan adoptera vårt charmtroll. Igår hade hans biologiska mamma hennes "surrender hearing" då hon avskrev sig rätten till sin son. Så nu är lilla b lagligt fri för adoption. Nu måste det gå 30 dagar tills vi kan adoptera. Vilken julklapp det skulle bli!! För snart 2 år sen kom han till oss som en dyrbar julgåva och nu ska han äntligen bli vår på riktigt!! Vår Gud han har mäktiga planer! Mycket större än våra! För ett par veckor sen lyssnade jag till vår bröllops-CD där P. Svenfelt predikade. Han sade ungefär såhär: " För en tid sedan så visste ni inte att den andra existerade på andra sidan jorden. Men Gud visste! Och Han hade planerat det så att ni 2 skulle träffas!" Nu känns det på samma sätt med oss och lilla b. för 2 år sedan visste vi inte att han existerade och han visste inte om oss. Men Gud visste! Och Han hade planerat det så att vi skulle bli en familj!

Så nu har adoptionsarbetaren kommit och gått. vi skrev under en massa papper, fick en massa frågor att svara på och en bunt med papper som har all information socialen har om lilla b och hans biologiska föräldrar. Det ska bli intressant att läsa! Men framförallt ska det bli bra att ha tillhands sen när han blir äldre och börjar ställa frågor! Jag har idag mycket mer på hjärtat men kaffet och pappersbunten kallar så jag ska slita mig från datorn en stund. Vi återkommer!

Lite byggbilder

Det har gått flera veckor sen den senaste byggrapporten men det betyder inte att maken inte har byggt. Varje dag far han dit ett par timmar på morgonen och ett par timmar efter jobbet. Han har lååånga dagar och vi ser inte så värst mycket av honom. Vi är tacksamma för söndagarna! Senaste vecka avslutade han arbetet med dräneringen runt huset. Här går de sista rören ner i jorden.

Hardworking husband!

 Idag har källarväggarna fått isolering! Calvin fick hjälp av en kusin Walker F. Snabbt gick det undan och duktiga var de!

 Även undertecknad klev upp där och jobbade en timme. Skönt att vädra huvudet och stänga av mammarollen! Bästa timmen på hela dan! Jag åstadkom den gröna randen av klibbig massa som ska vara vattentät.

Nu som bäst håller de på att fylla igen runt källaren med sand och jord.  Vi återkommer!

tidsbrist eller inte?

Bloggen har vilat ett tag.. Delvist pga det senaste inlägget. Allt som jag tänkt skriva om  har känts så  meningslöst och onödigt när jag tänkt på hon som ännu och för en låång tid framöver kommer att sörja och sakna sin kära man och barnen som blivit faderlösa. Varje gång jag satt mig ner för att skriva om nåt har jag sett vad jag skrev sist och tappat lusten för att skriva. Dessutom trodde jag att jag hade så fullt upp de senaste veckorna så jag inte riktigt hade tid. Märk väl, jag TRODDE att jag hade fullt upp! Ända tills vi fick 2 barn till och jag nu tvättar kläder för 5 istället för 3, tröstar och torkar tårar på ett syskonpar som så väldigt väldigt gärna skulle åka hem tillbaka till mamma och pappa. Och ändå hittar jag nu ett litet tillfälle att skriva, medan det smäller i väggar och leksaker flyger runt huvudet på mig :)  Ibland tänker jag på mina systrar som har huset fullt,  Kudos till dem och till min mamma!!

Flyttfåglar

Än en gång har en ung pappa flyttat bort från denhär tiden in i evigheten. Endast 33 år, gift, pappa till 4 barn och ett femte på väg. Aaron var en av Calvin's ungdomsvänner. De brukade tala om bilar (Calvin sa att Aaron var en av de noggrannaste människor när det handlar om bilar, han brukade ta bort hjulen och tvätta dom på baksidan också)  :) de var på nån kryssning tillsammans, körde motorcyklar osv. Jag träffade honom första gången när han blev 30 år. Det var en kort tid efter att vi flyttat hit och vi gick ut för att fira honom. Jag har ett pinsamt minne från den gången efterrsom alla andra par drog fram sina gratulationskort (och gåvor?) där på restaurangen medan jag och Calvin försökte göra oss osynliga eftersom vi inte tänkt på nån gåva :) Aaron var en fin man och vän och tyckte säkert inte att vi var alltför konstiga. Sista gången vi träffades var vid Walmart för en tid sen och han var lika glad som vanligt. Syntes det till oss... Men på insidan mådde han dåligt...Så dåligt att han avslutade sitt liv igår.. Vi ber om styrka för alla som sörjer, för hans fru, för barnen som blivit utan pappa, familj och vänner...

Bless, O God of eternal life,
all who have died
by their own hand.
Grant them peace
from their inner turmoil
and the compassion of your love.
Comfort those who mourn
their loved ones.
Strengthen them to face the questions of pain,
the guilt and anger,
the irreparable loss.
Help us to reach out in love
to others who prefer death
to the choices of life
and to their families who grieve.
Amen. 

 Vienna Cobb Anderson

Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett, men idag hjälper Herren

Denhär dagen är allt vad gårdagen inte var. Den är tidig morgon (även för lilleman) man kan väl inte bli för bortskämd med sovmorgnar heller! Nåja, egentigen rår jag väl själv för att han vaknade strax efter 6. Maken hade stängt Lilla b's sovrumsdörr så han inte skulle vakna av att vi stökade i köket men jag var lite orolig om han levde (jag lovar, jag tror inte att han dött varje natt!) pga den hårda stöten han fick mot huvudet igårkväll så jag smög in för att titta till honom. Så klart att han vaknade! Men han var gosig som bara den och jag var så glad att han mådde bra! En liten bula kvar och en blånad...Inget som lämnar något permanent märke.. Det tog vi ju hand om på Bennäs tågstation senaste Luciadag :(  Även om de ärrena oxå håller på att blekna.

Denhär dagen hade oxå med sig ett lugn som vi inte känt på länge. Det småduggar ute och vi myser inomhus med popcorn och böcker. Resterna av popcornen förde vi till Larsmo service  så arbetarna där oxå skulle förstå att njuta av dagen. Sen stannade vi vid Rindge "roskgräve" el Ekorosk där de har en "bytesbutik". Vi hade med oss en väska full med gamla leksaker (bl a leksaker med ljud som irriterar morsan när de hamnat längst ner i leksakslådan och har "haka upp sig") Jag tror att Lilla b tycker om loppisar lika mycket som mej och förstår att här är priset annat än i vanliga butiker. Han begär (nästan) aldrig nåt från en vanlig butik men tror att han behöver en truck från varje loppis. Vi har därmed en ganska stor samling bilar numera. Vid dethär "loppiset" behöver man dessutom inte betala så lyckan var stor när vi kom hem med ett och annat. Bla a nya böcker åt gossen, en truck (fast han sa "Espen" när han tog den så jag vet inte om han tänker ge den som födelsedagspresent) hem kom oxå en så gott som ny pikeskjorta som är alltför stor åt Lilla b ännu men jag kunde inte lämna den där och så småningom blir han väl större :)

Nu är Lilla b inne på sin andra timme av tuppluren och jag njuter av kaffe , duggregn och stickasi mett. Njut ni oxå!

Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer

Denna dag får gå till historien som den dag då Lilla b för första gången i sitt liv sov till kl 9! Jag smög flera gånger in och titta så att han levde. Han var som en ny gosse efter att an varit sjuk i en dunderförkylning.

Denna dag går också till historien som den dag då han inte tog nån tupplur och mor i huset behövde VERKLIGEN hans tupplur! men icke sa Nicke, han sov ju på morgonen! Jag var så trött så jag grät (åt maken som säkert trodde att jag blivit knäpp) efetråt var det som bortblåst och jag kunde glatt hjälpa honom vid bygget medan fammo och faffa skötte Lilla b. Han trivdes med dem också, men tyvärr slutade kvällen för hans del med en stor bula i pannan när en byrålåda full med böcker ramlade ner på pannan hans. Nåja, han sover och allt blir säkert bättre imorgon! Gonatt!

ett steg närmare målet

Igår hade vi prövning i rätten igen. Vi hade gott om tid, jag och Lilla b, så vi stannade på vägen för att gratta gambäfammo Vienna som fyllde 80 år. Hon blev glad och det var roligt att se henne igen. Sen stannade vi till vid larsmo service för att printa några papper, tankade bilen på vägen osv. Plötsligt började det bli knappt om tid. Och naturligtvis är det då jag märker att Lilla b har inga skor på sig och en enda Crocs hittar jag i bilen. Vi kör förbi 3 loppisar på vägen men de öppnar ju så klart inte förrän 10 minuter senare. Jag vill inte gå in till domstolen utan skor på gossen. Det gäller ju en vårdnadsfråga och vilke föräldrakunskaper besitter en som flänger runt med en 2 åring utan skor. Vi tar kortaste vägen till walmart, springer in och hittar ett par länkkare för $10. Ut igen till bilen, på med en blöja på gossen (som numera är utan blöja dagtid men jag vågar inte gå in till domstolen utan blöja och vi hinner verkligen inte springa på wc nu). fort kör vi de sista km till domstolen. När vi kommer in kommer mammans advokat med andan i halsen bakom oss. Hon säger att det är redan över för idag. De hade börjat lite tidigare och hon hade inte heller hunnit dit.

Pappan hade inte dykt upp och hade inte heller ansökt om en advokat så han förlorade därmed rätten till sin son. Han har 30 dagar att överklaga domen men måste ha en verkligen giltig orsak till varför han inte dök upp. Mamman var där och hennes rättegång ska hållas i början på november.

Vi tackar för alla förböner och ber om fortsatt förbön för alla inblandade.

P.S. länkkare behövde vi verkligen inte eftersom vi just köpt nya så jag tror vi returnerar dem till walmart :) Vi bara låna dem en halvtimme :)

mmm

Fazer's blå, färsk lakrits, döskallar, sockor åt Lilla b, en svensk veckotidning, gott finskt bröd, turun sinappi, Sini's diskborstar m.m. små godbitar från Finland kom igår med Ella. Nu njuter vi! TACK!!

Källarväggarna går upp

  Det är en duktig och snabb arbetsgrup som jobbar på vår tomt idag. När jag kom dit med kaffe vid 9-tiden var formarna för källarväggarna redan på väg upp. Det är 2 av W.Sikkila's pojkar och ett par andra unga män (en var så lik Johannes H att jag nästan trodde det var han :))

Nate Sikkila sköter kranen och lyfter ner alla korgar med formar i källargropen.

 

De övriga sätter armeringsstål (ja, jag måste googla för att hitta ett svenskt ord för "rebar" :) ) 

 Min kära man i all sin kraft :)

 Calvin hämtar vatten i brunnen. Ja, i USA lever vi ännu på den tiden då man hämtar vatten från brunnen :)

Här går det undan! Vi måste åka hem för en tupplur för Lilla b som tyvärr dragit på sig en förkylning men vi hoppas komma tillbaka i tid för att se cementblandaren.