Har just haft ett väldigt givande telefonsamtal med Lilla b's farfar i Alaska.  han har det jättesvårt när det blir att fatta ett beslut om gossens framtid. Han känner det som att han måste avstå från sitt barnbarn och inte blanda sig i hans liv. När jag försökte förklara för honom att han inte behöver känna så och att kanske det inte är det vi vill utan vi vill att vår son ska känna sin farfar så blev han tyst en stund innan han sa: menar du verkligen det?

Det verkar mer och mer som att han verkligen vill att Lilla b ska växa upp i vårt hem och att han bara behöver tid för att få beslutet att mogna fram.. Vi ber om fortsatt förbön för Lilla b! det finns kraft uti bedjande händer!
Nu ska vi fa på 9 årskalas! Ha en solig onsdag..