Frånvarande i min närvaro

Jag såg detta videoklipp idag som fick mig att tänka till.  Har vi verkligen blivit så beroende av dagens teknik så vi är såhär frånvarande?? Jag frågar mig själv och dig.. Själv måste jag nog tyvärr säga att jag inte går långt från huset utan att ha min telefon med mig. På min gammalmodiga telefon finns inga spel eller sånt, så det enda jag gör med den är textar och ringer, vilket inte är speciellt ofta. Däremot är jag ganska ofta uppkopplad till internet  på datorn. Roligt att följa med vad vänner och familj i Finland gör. Sen är jag oxå en bokslukare. Har jag börjat läsa en bok är det nog svårt att sätta den ifrån mig. Tidsfördriv... Det är ju vad det är.. Samtidigt växer "Lilla b" upp bakom ryggen på mig. Han lär sig gå, prata, hittar på nya saker och NJUTER av livet som bara en 1 åring kan göra! Han vill ju ha mammas uppmärksamhet och ÄLSKAR om jag sätter mig ner med honom, bygger lego, kryper på golvet som en hund, läser rim och ramsor för honom och låtsas steka plättar på golvet, rulla runt i höstlöven osv osv. JAG ÄLSKAR OXÅ DESSA STUNDER MED HONOM!! VARFÖR, varför gör jag det inte oftare??? Böcker hinner jag läsa sen när jag är gammal och grå, jag måste inte nödvändigtvis veta när mina facebookvänner har städat, bakat något gott eller när deras baby har haft en dålig natt.. Nu ska jag låta min 1 åring lära mig hur man ska riktigt njuta av livet!