Junimånad

jag har fått flera kommentarer från folk som är trötta på mardrömmen i förra inlägget och vill ha en uppdatering. okej, här kommer det. Faffa kom på besök och det kändes bättre efteråt. Vi höll nog fram vikten av att Brody och Braeden kan hålla kontakt och träffas (vilket skulle vara betydligt svårare med en av dem i Alaska) Dessutom nämnde vi att Brodys mamma uttalat sin önskan att vi ska adoptera killarna om det blir så att hon inte kan ha dem. Nu får vi bara vänta och se och sätta allt i Guds hand..

Vi har ju haft Hunter och Arianna här i 3 veckor. Det var 3 livliga veckor med minimalt städning och annat roligt. Tiden gick åt till att överleva. Nä, så illa var det nog inte. Det gick rätt bra då de var duktiga på att sysselsätta sig själva och Brody men mycket syskongnabb kunde de oxå ha för sig. Vi var hela tiden medvetna om att det troligtvis är bara en kortvarig placering och att de skulle få åka hem till pappa när de klarlagt genom DNA test att han verkligen var pappa. I väntan på test resultat cyklade vi, lekte med klossar (dom blev verkligen flitigt använda under dessa veckor), dockor, delade ut klistermärken efter lyckade pottbesök (jag hade 3 st i blöjor och Brody var den enda som kackade på WC) åkte till stranden (endast 1 gång och jag hade nerverna på helspänn och åkte hem innan någon drunknade) åkte 2 lördagar på jordgubbsplockning hela bunten, åkte på möten och besök med diverse mammor och pappor, nattade, kramade, tröstade och torkade snor, med en stor klump i magen for vi oxå till kyrkan och det gick någorlunda bra men tacksam var jag för skötrummen under dessa söndagar dit jag fick smita iväg med barnen på rad. 1 restaurangbesök kom vi oxå iväg på och lärde oss att det går att äta med 3 barn på restaurang men snälla beställ INTE spagetti åt dem!! Stackars personal som skulle städa under bordet sen. Sen då 3 veckor gått till ända och DNA svaret hade kommit ringde socialen och meddelade att domaren beslutat att barnen skulle flytta hem till pappa. Pappa kom och hämtade på kvällen och det var så otroligt stort att se barnens och pappans glädje att vara återförenade!! Rättvisan segrade!  Vi hoppas och ber att allt ska gå bra för dem och att de ska kunna fortsätta bo med pappa.

Brody då... han mår bra, går och går och går...första dagarna efter att H & A flyttat hade han nog lite tråkigt men innerst inne njuter han av all uppmärksamhet. Dagarnagår åt till att undersöka allt (med munnen), greja lite med Calvins verktyg utomhus, springa runt med mina köksgrejer, simam i poolen alternativt sjön eller havet, stå under stuprännan i regnväder, äta, äta, äta, krama och pussa, kacka på pottan.... Han har inte ännu ord som vi förstår förutom "nanna eller namnam" när han e hungrig. "mamama o dadada" säger han oxå . Nu pratar vi mycket svenska med honom oxå så kanske språket tar lite längre för honom då han ska lära sig 2 språk.

Förra veckan fick vi samtal om 2 nya barn som behöver avlastnings fosterhem men efter lite övervägande tackade vi nog nej.. Vi hade redan beslutat att ta paus.. Vi vill nämligen kunna komma till Finland på jul och ta Brody med oss. Det skulle nog inte gå så enkelt med flera barn då vi inte alls kan använda oss av barnvakt i Finland. Vi vill inte heller sätta fosterbarn i avlastningsvård då de redan måste flytta hemifrån..

Som en sista notering måste jag tillägga att vi har fått AC i huset! Temperaturen har de senaste dagarna varit 34 grader men inomhus har vi 20 grader!