mardröm

inatt drömde jag att jag var på gränsen mellan alaska och north dakota (gränsar inte i verkligheten, jag vet). Jag åkte upp dit för att hälsa på vännerna Rhesa och Stephanie. I drömmen hade jag lilla gubben med mig som låg och sov på nån sorts flak som jag drog efter mig. Jag stod och väntade utanför en hiss när jag hörde 2 kvinnor prata. Den ena var en socialarbetare och hon sa: Ja Brody, han har nån "paka". Ett par har bjudit en stor summa pengar för honom och de ska adoptera honom. Skräcken att nån sku ta honom ifrån mig kröp på och jag gömde honom fort under en filt så de ibnte skulle känna igen honom..

I verkliga livet kommer hans faffa med fru hit ikväll. De bor i Alaska.. De är här på semester en månad. De träffade lilla gubben för första gången förra fredag och vill nu se honom igen. När socialen talat med faffa tidigare om Brody har han nämnt att det bästa vore att hans mamma kunde ha honom men om hon inte klarar av att ta hand om honom så sku han kunna tänka sig att adoptera sitt barnbarn.. Och skräcken smyger sig på att nån ska ta honom ifrån mig... Ska jag gömma honom under en filt ikväll eller be att Gud skulle hjälpa och visa dessa människor att han har det så bra här och är älskad. Att han är med sin mamma nu...

Snälla människor-BE!!

Jag har förlagt minnet nånstans men kan inte komma på var..

Makens födelsedag är i juni. En dag värt att firas och en orsak att äta tårta. Men den infaller inte förrän 19 juni. Alltså en stund till, trodde jag. Han nämnde igår att han tänkt ta ledigt på sin födelsedag men att han har för mycket jobb så han kan inte. Jaha, tänkte jag, det sku ha varit kul att göra nåt speciellt. Borde kolla upp vilken veckodag den infaller på... När vi gått och lagt oss slog det mig plötsligt!!! Jag VET att den 10 juni har kommit och gått för en tid sen redan. Vilket datum har vi idag, frågade jag. Den 17, sa han. Oj, är vi så långt in i juni ren? Han berättade om en gång då han glömde bort sin egen födelsedag. Det skulle aldrig kunna hända mig, födelsedagar är en STOR dag! Måste hinna skaffa en gåva och tänka ut nåt speciellt till middag den dagen, tänkte jag vidare..
Ny dag och jag sätter mig framför datorn, loggar in på fb och ser en massa grattisar, till Calvin. Kollar upp dagens datum och ser att det är den 19!  OJOJ, iväg och köpa en gåva. En Zonterapi-trä-tavla från loppis) 

Skrubbade upp den och ska paketera in den. Sånt e han intresserad av och gammalt duger lika väl som nytt. Nu har vi bakat tårta som ska fyllas med färska jordgubbar, blåbär och glass. Choklad-cookies blev det oxå. Familjen hans kommer över på kaffe efter middag. Det är en dag värt att fira! Grattis älskade make!

familjeutflykt

tidigt imorse, direkt efter frukost, packade vi 3 pannkaksstinna småttingar, vattenflaskor, solkräm och en barnvagn i bilen och styrde näsan mot jordgubbslandet. Ca 30 minuter härifrån finns ett jättefält dit vi varje sommar går för att fylla frysen. Svängde in strax efter öppningstid kl 8 och satte igång. Barnen njöt av att vandra omkring och stoppa i sig röda dsaftiga bär. 2 timmar och 2 lådor senare körde vi hemåt. Först stannade vi för att fylla på lönnsirapsförrådet hos Someros. 2 gallon. (speciellt meddelande till lilian: vi e redan utan :)

Nu har vi rensat jordgubbar, skurat frysboxen och maken fixar AC maskinen till huset. 2 barn sover och den tredje skall hoppa i poolen. Hejs svejs!

Liv i luckan

Ja idag har det varit livat värre här i stugan. Vi fick 2  fosterbarn, Hunter 3,5 år och Arianna 2 år i torsdags på kvällen. Så svårt att säga nej till 2 små som behöver ett hem. Och kom nu inte och säg att "Oj ni e så stark och duktig",  för vem av er kunde säga nej om ett barn behöver ett hem?? Idag var jag inte alls stark och duktig, när ljudnivån var hög och varenda mm av golvet var täckt av leksaker, kläder, blöjor och tvättlappar. Och i torsdags efter att de ringt och frågat om barnen kan komma, efter att jag pratat med Calvin om saken och vi beslutat att vi tar emot dem, efter att jag ringt och meddelat att de kan komma, då kommer STORA ÅNGESTEN! Nej hjälp, vad gör vi?? Min enda tanke var, Brody! Han känns som vår egen lilla kille. Han är mitt allt (efter Calvin). Och vi önskar och ber att vi ska kunna adoptera honom en dag (shh säg int åt nån, som fosterförälder ska man antas jobba för återförening med riktiga föräldern) Men då han känns som vår då e de svårt att tänka så. Jag vill göra allt för att han ska må bra och känna sig trygg. Och nu har vi plötsligt sagt ja till att 2 nya barn ska flytta in??. Paniken smög närmare och jag tänkte tanken att ringa återbud. Tänk på allt jag kunde göra med Brody i sommar. Njuta av livet med honom, simma, träffa vänner och ge honom upplevelser. Nu blir allt det där inte lika enkelt.. Men, men jag satte mig ner och bad att Gud skulle ge mig frid i detta. och det har Han, tusenfalt. Nu gör vi vad vi kan för att dessa små ska ha det bra. Vi vet inte hur länge vi ska ha dem men så länge vi behövs som föräldrar åt dem står vi i tjänst.

Jag kan göra allt i honom som ger mig kraft...

Fick en alldeles underbar överraskning igår. Jag satt med lillkillen utomhus och försökte underhålla honom några minuter. Han är nämligen en liten sjukling just nu och inte alls nöjd med nåt. Han har haft feber sen i söndags , näsan rinner och sjuk hals. Dessutom e han så trött, så trött. Igår tupplurade han totalt ca 5,5 h. Sove hela natten i natt och tog första tuppluren redan kl 7 i morse.
Anyway, and by the way, vi satt där på gräset när en FEDEX bil svängde in och avlämnade ett stort paket. I vanliga fall är det bildelar och sånt, jag kollade att det var adresserat till Larsmo Service men nej, Bernice Reini. Vad betyder det här?? Jag har inte beställt nånting. Ser att det är från Macy's. Vänder på lådan och där står innehållet. FOOD PROCESSOR!! Ringer Calvin och han bara skrattar. Jag tror att det är första gången (nåja, andra då) som han hållit en hemlighet för mej. Och svårt var det, han sa att han tänkt berätta det många gånger redan.
Det var nästan som på jul sen att packa upp alla delar. Nu ska här hackas, skivas, rivas och malas. Denhär grejen gör nämligen det mesta.