Min lördag

Idag har varit en såndär underbart avslappnad lördag då man hinner med hur mycket som helst. Först och främst, att få vakna i värmande solstrålar som söker sig in genom mitt (dammiga) sovrumsfönster utan väckarklockans irriterande pipande. Jag hade sovit som en stock och vaknade inte ens av maken som stökade i köket. Pigg och utvilad tog jag itu med dagens projekt; städa gästrummet från golv till tak. Efter det senaste årets renovering med allt damm det innebär var det till och med roligt att torka alla väggar, tak och golv. Belöningen var ändå att få bädda rent med nya lakan från IKEA. Här i landet sover man med ett lakan och en filt men det blir så råddigt tycker jag och styrde kosan mot IKEA i måndags för att köpa riktiga täcken och påslakan till våra gäster som kommer på torsdag. Mina syskon barn Elias och Johannes ska bo med oss i 6 veckor medan de gör sin sista praktikperiod på Larsmo Service. Maken väntar på 4 extra händer och jag väntar på rågbröd och en utlovad Makuuni påse. :)

Det blev alltså ett skinande rent sovrum för killarna. I råddorna hittade jag ett antal tavlor som jag vill få upp på väggarna men jag tror att jag väntar tills maken kommer hem. Dessutom tvättade och vädrade jag bort alla vinterkläder så vi får lite mera rum i garderoben. Mellan varven ringde 3 olika systrar så jag fick passa på att ta en paus på vår nyinköpta soffa. Den hittade vi för 250 dollar, begagnad men nästan oanvänd konstgjord svart läder. Ett fint fynd och det känns nu som ett riktigt hem efter att vi varit utan soffa sen september.

I måndags fick jag erfara hur det är att stå framför domaren i rätten och förklara varför jag kört utan giltigt körkort sen september 2011. Fast egentligen hade jag 2 giltiga körkort. Ett finskt som är giltigt till 2051 och mitt amerikanska körkort hade fel giltighetsdatum pga tyrckfelsnisse. Det godkändes och mitt "case" blev nedlagt. Vilken lättnad att gå ut från rätten som en fri kvinna :)

Senare på kvällen fick jag träffa en svarthårig varelse som jag gärna skulle se bakom galler. Vi var ut på en joggingtur i mörka kvällen när jag hörde ett skrapande ljud strax intill oss. Harahjärta som jag har hoppade jag till och frågade förskräckt: "Va va he?" "En björn", sa maken. "Int e he na bjöön", sa jag, "skräm int upp me". " Det sitter en björn i trädet", sa maken. Jag kastade en blick upp i trädet ca 5-10 m ifrån oss och där satt han. En stor lurvig best. Jag stannade inte för att titta närmare eller hälsa utan svängde på klacken och satte av hemåt. Aldrig har jag sprungit så fort. Jag mådde illa av adrenalinkicken när jag kom hem och fick lägga mig på soffan. Jag har nu lovat mig själv att aldrig springa i mörkret mer.